Minkarnas middag på Malgrundet

Mustela_lutreola_Immortel_Mariomassoni_Helsinki

Minken kommer ursprungligen från Nordamerika men introducerades i Europa för pälsens skull. Till Sverige kom minken omkring 1928. De gårdsuppfödda minkarna har sedan släppts lösa och etablerat fasta bestånd. De flesta av Europas vilda minkar, bland annat alla i Skandinavien, härrör från för länge sedan förrymda och avsiktligt utsläppta (främst under andra världskriget) tamdjur.

Födan varierar, men utgörs sommartid i huvudsak av större kräftdjur, groddjur och mindre däggdjur smågnagare, hardjur och mullvad, samt simfågel, främst måsar och änder, speciellt ungar. Vintertid tar den huvudsakligen fisk. (Källa Wikipedia)

Minken finns på Holmön och orsakar stor skada. Här ett reportage från SVT 2005:

20050722-SVT-Tobisgrisslor-utplanade

Tydligen är detta uppgifter som gått Naturvårdsverket förbi eftersom man i sina samrådssvar om vindkraft menar att bl.a stora bestånd av Tobissgrissla fortfarande finns på Holmöarna.

Minken jagas på Holmön ibland med fällor men det är en ineffektiv metod vilket försök visat. I Norge har man skottpengar på mink.

P4 Västerbotten reportage 2015-07-08 från Holmön om fågelarter som försvinner

Man pratar ibland om att bevara det ”orörda” Holmön. Hur bör man då se på minken som inte är en ursprunglig art och som kommit in mycket sent? Borde den alls få finnas här där den gör stor skada och borde den därför inte hållas borta från Holmöarna och särskilt från naturreservatet? Och hur ska detta i så fall finansieras när Naturvårdsverket har ont om medel?

Nu är minkfrågan förstås inte den enda som behöver lösas och för vilket medel saknas. Detsamma gäller underhåll av krondiken, igenväxning med sly, uppgrundning av kanalen mellan Holmön och Ängesön, turistsatsningar etc, etc.

Trafikverket signalerar dessutom nu att man vill sluta med underhållet av kajen i Gäddbäck. Tillsammans med den igenväxande kanalen innebär detta att ett genuint gammalt fiskeläge på sikt försvinner liksom en vacker båtled. Knappast en turistsatsning värd namnet!

Årliga bygde/utvecklingsmedel från vindkraften på uppskattningsvis 0,5-1 miljon kronor är naturligtvis en möjlig väg fram. Om satsningar sker via EU-medel eller liknande dubblas summan vid en självfinansiering på 50%. Att tro att man kan förlita sig på frivilliga bidrag och insatser är däremot naivt.

Eller måste man acceptera uttalanden som nedanstående som gjorts i samband med planerna på en restaurerad våtmark men hur stämmer denna uppfattning i så fall med önskan om en hållbar utveckling för Holmöarna:

”Naturen här ute sköter sig själv och måste bevaras osminkad och naturlig!”

Sven Nordblad

Comments are closed.