Om Sveriges Ornitologiska Förenings samrådssvar

 
Uppdatering om Botniabanan

Sveriges Ornitologiska Förening (SOF) har lämnat ett samrådssvar om vindkraftsprojektet på Holmöarna. Tyvärr bygger det på en felaktig bild av fågellivet på Holmöarna och man stöder sig på prejudicerande domar i liknande fall som man misstolkat.

Man har heller inte förstått projektets dubbla syften – dels det självklara att bedriva vindbruk på en plats med mycket goda vindförhållanden men också att bygga upp kunskaperna om vindbruk i skärgårdsområden och dess påverkan på fåglarna.
________________

Fågellivet på Holmöarna

I skrivelsen från SOF och Daniel Bengtsson står det att Holmöarna har stora bestånd av tobisgrissla och svärta. Det var sant för tio år sedan. Särskilt när det gäller tobisgrisslan har ju beståndet gått ner kraftigt och är idag bara en spillra på grund av minkpredation.

Dessutom för man fram uppfattningen att Holmöarna är oerhört fågelrika. Visst kan det vara så att diversiteten är bra, men den är ingalunda unik. Förutom smålom, trana och havsörn är inte bestånden överdrivet rika. Det är generellt ganska tyst i skogen även en fin försommardag. I södra Sverige eller varför inte var som helst på Västerbottens fastland är diversiteten och individrikedomen mycket högre.

Under de senaste 20 åren har också häckande andfåglar avsevärt minskat, till och med så mycket att jakt på dem inte längre är meningsfull. Däremot har trana och särskilt sångsvan ökat markant. Under samma period har vi också haft en ”invasion” av bisam, som på kort tid ätit upp det mesta av gräs och andmat i sjöar som Storfjärden, Klafsänget och Brännfjärden. Skrattmås syns nästan aldrig numera och Svärtor och Ejder är fåtaliga.

Detta bör komma fram till SOF och Länsstyrelsen så att man utgår från korrekta fakta vid granskningen av projektet.

Däremot är det tveklöst så att fågelrikedomen är hög, framför allt vad gäller småfågel under höststräcket. Men där torde vindkraften vara helt utan betydelse. De stora sträck av fåglar man i skrivelsen refererar till gäller sannolikt lom. Dessa är dock havsanknutna och kommer inte i närheten av ett vindkraftverk vid passagen genom Kvarken. För övrigt är ”havsfågelsträcket” sannolikt bara en bråkdel av vad man kan se en bra dag i Kalmarsund eller längs Ölands östkust. Så att ta upp det som ett argument mot vindkraft på Holmön förfelar sitt syfte.

Åter – att basera sina uttalanden på korrekt faktaunderlag är mycket viktigt, inte minst för att inte riskera ornitologernas rykte hos allmänheten. Jämför Botniabanan där vissa ornitologers farhågor om störning av fågellivet helt kom på skam men ledde till försening och fördyring av projektet.

Holmön är en fantastisk plats, men när det gäller fågelrikedom skall vi inte segla under falsk flagg.

Endast ett generellt yttrande

Till SOF:s heder skall läggas att man klart deklarerar att det yttrande man gjort bygger på generella riktlinjer och inte på det specifika Holmöärendet. Men i och med detta mister det naturligtvis en stor del av värdet.

Klicka på Read more för fortsättning …


Forskning pågår

Man inleder med att konstatera att kunskaperna om vindkraft och fåglar är bristfällig och efterlyser mer forskning genom ett samarbete mellan vindkraftsbranschen och berörda myndigheter:

20141008-SOF-Forskning-saknas

Varför försöker SOF då stoppa projektet på Holmön som ingår i ett pågående forskningsprojekt med uppgift att just bygga upp kunskaperna i ämnet:

20121205-Fagelundersokning-ansokan-1

Skyddszoner

Vidare anser SOF att minsta avstånd till havsörnsbo skall vara 2 km och till smålomsbo 1.000 meter:

20141021-SOF-2-km

Men då ska man komma ihåg att SOF:s yttrande är ett generellt sådant som gäller i schablonfall. På Holmön däremot är fåglarnas flygvägar noggrant undersökta och i sådana fall gäller att skyddszonerna skall modelleras. I SOF:s egna rekommendationer för planering och handläggning av vindkraft framgår detta klart:

Studier behövs för att klargöra aktiviteten inom reviren och för att säkerställa ett effektivt skydd. Skyddszonen måste bedömas från fall till fall och den kan behöva vara större (eller mindre) i anpassning till hur reviret används.

Samma uppfattning har Länsstyrelsen som i Vindbruk och örn i Västerbottens län skriver:

Hur ett skyddsområde runt en känd boplats av kungs- och havsörn ska utformas, samt
vilket eller vilka skyddsavstånd som ska gälla beror på hur mycket kunskap som
vindkraftsprojektören, i samråd med örngrupperna, har lyckats få fram om det berörda
reviret. Allmänt gäller att ju mer kunskap som finns om reviret t.ex. hur boplatserna är
belägna och hur örnarna rör sig i landskapet, desto mer anpassade – ”modellerade” –
skyddszoner kan utformas, se figur 1. Allmänt gäller också att ju mer kunskap som
finns om den enskilda häckningens betydelse, desto lättare blir det för
vindkraftsprojektören att motivera storleken på föreslagna skyddszoner.

Lst-AC-Ornar-modellera-skyddszon

Tänd/släcksystem

Även om flyttande fåglar knappast kommer att beröras av vindkraftparken – se diskussionen ovan – så menar SOF ändå att dessa är utsatta för risker. Men eftersom yttrandet är generellt nämner SOF inte de möjligheter till tänd/släcksystem som diskuteras för Holmöarna och om vilka SOF anser följande i sitt policydokument:

Det finns idag signalsystem som tänds upp endast när flygplan/helikoptrar finns i närheten, vilket skulle kunna minska riskerna för fågelkollisioner avsevärt.

Risken för kollisioner ökar nämligen under vissa väderförhållanden som dimma, när flyttfågelsträcken dras mot ljuskällor.

Artskyddsförordningen

SOF avslutar sitt yttrande med ett påstående om att en förhöjd förväntad risk för fågelkollisioner innebär ett avsiktligt dödande och stöder detta på en dom M-2682-11 i Miljödomstolen i Växjö avseende en planerad park i Mönsterås:

20141008-SOF-Dom-M3243-10

Av detta resonemang kan man få intrycket all vindkraftsverksamhet innebär avsiktligt dödande och alltså bör förbjudas. Men självklart är detta inte domstolens mening vilken man uttrycker på detta sätt:

Mark- och miljödomstolen bedömer dock att det för att aktualisera frågan om avsiktlighet i artskyddsförordningens mening, rimligen bör föreligga en betydligt förhöjd förväntad risk för kollision mellan örn och vindkraftsrotorer, jämfört med vad som kan anses vara normalt för vindkraft i andra delar av regionen eller landet.

Sammantaget finner mark- och miljödomstolen att det inte är uppenbart att risken för dödande av örnar är så mycket större än vad som kan anses vara normal risk vid vindkraftverk i allmänhet, att ett förbud enligt artskyddsförordningen direkt skulle föreligga.

Så tvärtemot vad SOF hävdar i sitt yttrande så anser domstolen alltså inte att man med säkerhet kan använda artskyddsförordningen i detta fall. Men intill dess att ett bättre underlag för beslut finns väljer man ändå att avvakta och inte ge tillstånd till verksamheten med hänvisning till försiktighetsprincipen.
_________________

Men det är en annan historia och för Holmöarna finns betydligt bättre underlag för att kunna bedöma hur vindkraftparken kommer att påverka fågellivet!

Från en undersökning av en vindkraftpark i drift vid Mönsterås bruk i närheten av den ovan avhandlade rapporterades för övrigt dessa intressanta iakttagelser:

– Det har inte inträffat några kollisioner mellan havsörn och vindkraftverk.

– Havsörnarna viker av i kurs när de närmar sig vindkraftverken och passerar
på behörigt avstånd och höjd.

SOF:s yttrande skulle varit värdefullare om man tagit sig tid att sätta sig in i projektet på Holmöarna istället för att leverera färdigformulerade generella påståenden!

Björn Olsen
Kurt Edlund
Sven Nordblad
_________________________

Mer om Botniabanan

Det finns minst två olika diskussioner om Botniabanan. Dels en som handlar om eventuell påverkan på fåglarna i området. Dels en som handlar om närboende fastighetsägares rätt att få en eventuell påverkan på fastighetsvärdena prövade. Och dessa ska inte blandas ihop – vilket tyvärr ofta sker.

Fåglarna

Den överdrivna oron för fåglarna beskrivs i denna artikel från Sveriges Radio:

Frågan är vad det finns för vetenskapliga belägg för att exempelvis sädgäss blir allvarligt störda av tågtrafiken.

– Bland annat en holländsk forskargrupp har kommit fram till att öppenmarksfåglar störs vid en bullernivå på 45 dBA. Den gränsen är betydligt längre bort från järnvägen än 350 meter. Vi menar ju at det är högst osannolikt att några större mängder sädgäss, som är väldigt känsliga och skygga såhär på våren innan häckningen, skulle kunna acklimatisera sig och trivas, säger Per Hansson.

Sveriges Radio 2006-03-07

Men sädgässen hade uppenbarligen inte tagit del av den refererade undersökningen och lät sig inte bekomma:

Inför bygget så var kritiken stor mot att när tågen passerar intill Västerfjärden där sädgässen sover på natten skulle de skrämmas bort. Men så blev det inte:

– Man ser inte att de reagerar, de som sover, de sover och de som går bredvid och äter, de äter och någon sträcker upp halsen och vi pratar om ett avstånd på 400 meter.

Sveriges Radio 2012-05-18

Fastigheterna

Här handlar det om närliggande fastigheter där ägarna ansåg att tågbanan skulle orsaka buller och vibrationer och därmed påverka deras egendom negativt varför de begärde prövning. Detta medgavs dock inte vilket borde ha skett, varför EU avgav en fällande dom och svenska staten dömdes att betala 20.000 euro. Men domen innebar alltså endast att fastighetsägarna hade haft rätt till rättegång och avsåg varken en bedömning i miljöfrågan eller om påverkan på fastigheterna skett.

Europadomstolen konstaterar inledningsvis att besvärande konsekvenser av järnvägen som till exempel buller och sänkt marknadsvärde på fastigheterna faller inom de ”civila rättigheter” som avses i artikel 6.

Domstolen anser att det står klart att Regeringsrätten i december 2004 konstaterade att parterna som berördes i tillräcklig utsträckning av en framtida järnvägsplan kunde begära rättsprövning om regeringen skulle komma att godkänna planen.

Dagens Juridik 2014-09-29
_________________

Comments are closed.