Archive for 07. Turism

Fiskebastuar på Holmön (2)

Lyssna på inslaget i Radio P4 Västerbotten om Sikskärsbastun på Holmön

”På Holmön kan den som vill stanna över natten numera göra det i någon av de fiskebastur Sikskärsbastun, Rossgrundbastun eller Gåsflötabastun som finns på ön.

De nyrenoverade fiskebasturna som ägs och drivs av samfällighetsföreningen, är alltså inget man badar i, utan något man bor i. Det berättar Holmöbon, Karin Lundemark, som är värd för en av basturna. Stugorna användes ursprungligen av fiskare som behövde slå läger.

– De har funnits länge, men varit lite nedgångna. De har rustats upp under vintern och gjorts tillgängliga för allmänheten, säger Karin Lundemark.

Nikolai Ahlmgren har sovit över i en av basturna på Holmön, en dryg mil från hamnen i Byviken.

– Jag har bott här en natt. Jag hade en kompis som hört från en kompis att man kunde hyra en stuga långt ut i vildmarken på Holmön, och det passade mig som handen i handsken, säger Nikolai.”

Mer om Sikskärsbastun

Sven Nordblad

Fiskebastuar på Holmön

”Fiskebastu (stuga för övernattning i jakt, fiske eller slåtter) på Sikskär, västra Ängesön. Timrad och brädfodrad, med ett enda rum. Tidigare utan innertak och med gråstensmur. Bastun blev en gång renoverad av Peter Lövgren, som avlönades för detta av Fritidskontoret i Umeå, men tidens tand har gnagt, och den är återigen i behov av upprustning, inte minst eftersom det numera regnar in.

Foto: Sune Jonsson 1960. Fotoarkivet, Västerbottens museum
Bild och text från bilddatabasen Minnen från Sävarådalen och Holmön 2013″

Inslag i Radio P4 Västerbotten om Sikskärsbastun

Under 2017 har Holmön Byamäns samfällighetsförening som äger bland andra fiskebastuarna Sikskär, Rössgrundet och västra Gåsflötan, rustat upp och öppnat stugorna för allmänheten. Detta har varit möjligt tack vare hjälp från Holmöbor, Holmöns Snickeri AB, Skorstenstjänst i Holmsund AB, Holmöns Utvecklingsforum, Holmöns Hembygdsförening och inte minst en generös privat donation. Bastuarna har nu ordentliga tak, fönster, brädfordring och är inredda för övernattning. Vedkaminer med kokplatta för uppvärmning är beställda och kommer på plats till säsongen 2018.

Sikskärsbastun Visitholmon.se

Nytt pannplåttak.
Nytt pannplåttak istället för det gamla spåntaket som läckte.

Bastuarna är av stort kulturhistoriskt värde och som man ser av den inledande bildtexten är detta inte första gången de renoveras. Under 2007 gav Länsstyrelsen upprustningsbidrag för några av dem i samarbete med Västerbottens museum.


Västra Rössgrundbastun Visitholmon.se

Långsidans västra vägg panelad. Fönstret har flyttats ut för att liva med den nya fasaden. Fönstret på södergaveln har fått
ny droppbräda och överbleck. Ytterdörr och tröskel har reparerats.
Nytt innertak har monterats. Två nya våningssängar har byggts. Ett dass är uppfört.

Gåsflötabastun Visitholmon.se

Fiskebastun på Gåsflötan renoverades omsorgsfullt 2007 med bidrag från Länsstyrelsen. Nu finns här också ett nybyggt dass och installation av en kamin väntar.

I bastuarna finns gästbok som är uppskattade av besökarna. Här de inledande sidorna från gästboken i Sikskärsbastun.

Stigen till Sikskärsbastun är ett äventyr i sig. Den går genom ett varierat Holmölandskap i naturreservatet med skog, myrar, hällmarker och strandängar. Inledningsvis över en spång behövdes stövlar eftersom vattnet i Västerfjärden har stigit en halvmeter. Det är bävrar som dämt i utloppet från Västerfjärden ner till Sörfjärden. De trivs bra och vägrar flytta. Men nu är istället stigen flyttad en bit söderut.

Holmökartan

Umeå kommun fritidskontoret som ger ut Holmökartan har i årets upplaga lagt in en ny fiskebastusymbol särskilt för de tre fiskebastuarna som är restaurerade för övernattning. Kartan kan köpas på Holmöns Lanthandel eller beställas.

Här Rössgrundbastun på södra Ängesön.

 
Holmöns Lanthandel

Vill man boka en fiskebastu gör man det via Holmöns Lanthandel. Det är gratis och man kan stanna upp till tre dagar. Varje bastu har en stugvärd som ser till den.

När fisket var som viktigast

När fisket var en viktig näring för Holmön användes bastuarna när man låg ute. Sikskärsbastuns läge var inte valt av en tillfällighet. Vattenståndet var högre då och kusten utanför relativt skyddad. En kanal användes för ilandläggning och på denna bild kan man fortfarande se spåren av kanalen nere till vänster upp mot höger.

Samrådsmöte med Länsstyrelsen Västerbotten och Umeå kommun

Som vi sett har bidrag tidigare under åren getts till underhåll av fiskebastuarna. Både från Umeå kommun och från Länsstyrelsen genom Västerbottens museum. Sikskär och Rössgrundet ligger också inom Holmöarnas naturreservat som Länsstyrelsen är naturvårdsförvaltare för.

På samrådsmöte om naturreservatet på Länsstyrelsen den 26 oktober 2017 berättade samfällighetens representant om de åtgärder som gjorts och mötet uttryckte sitt gillande. Ett kvitto på att ansträngningarna för att öka Holmöns attraktionskraft burit frukt och att samarbetet mellan alla inblandade fungerat alldeles utmärkt.

Men viktigare ändå att ett unikt kulturhistoriskt arv bevaras för framtiden ännu många år.

Sven Nordblad

Naturvårdsverket om fågelsjö på Holmön

Vi på Holmöns Sjöängar ställde åter frågan till Naturvårdsverket (NV) om våra planer på att anlägga en våtmark för fåglar på Holmön. Vi var intresserade av Naturvårdsverkets aktuella inställning till projektet som sådant och om det kunde betraktas som en så kallad ”kompensationsåtgärd” för till exempel ett vindkraftsprojekt.

Frågan landade hos Claes Svedlindh som svarade så här:

”Tack för din fråga om en våtmark för fåglar på Holmön. Vi har en ny organisation på Naturvårdsverket och jag är ny chef för Naturavdelningen. Projektet låter mycket positivt generellt sett men det behöver förstås prövas i vederbörlig ordning. (…)

Detta är ju inte ett kompensationsprojekt med syfte att kompensera för ett intrång så då är det inte något som påverkar en eventuell prövning av tillstånd till vindkraft. Det som står i handboken, som citeras, är ju när verksamhetsutövaren åtar sig att kompensera för ett intrång och att det inte ska påverka tillåtligheten. En annan typ av situation.

Hur som helst – lycka till med det fortsatta arbetet med att få till fler myllrande våtmarker.

Mvh

Claes Svedlindh
Chef Naturavdelningen”

Den allmänna inställningen på Holmön är att vi måste försöka hitta lösningar som möjliggör öns fortlevnad med kommunikationer och social service året om för fastboende och besökare. En våtmark kommer att gynna fågellivet på ön och innebära ett intressant utflyktsmål. Låt oss jobba gemensamt för detta istället för att motarbeta!

Sven Nordblad

Artikel i FiV om Holmöns sjöängar

FiV_nr_1_2017_Storspov

Tidningen Fåglar i Västerbotten som ges ut av VOF – Västerbottens Ornitologiska Föreningen har i sitt senaste nummer en artikel om Holmöns sjöängar. Det är mycket glädjande att man på detta vis uppmärksammar planerna på en fågelsjö på Holmön!

FiV-1-2017-Holmons-Sjoangar-1

1. Storspoven är så gott som utrotad på Holmön

I början av 1980-talet fanns det gott om storspovar, sånglärkor, svalor och andra arter kopplade till det öppna landskapet på Holmön. Idag ser det annorlunda ut. Med endast ett, eller kanske två par, är storspoven så gott som utrotad på Holmön.

De flesta andra arter kopplade till det öppna odlingslandskapet går snart samma öde till mötes. Det finns ytterst få platser inne i själva byn som kan erbjuda attraktiva rast- och häckningsområden.

För att möta detta och öka den biologiska mångfalden på Holmön vill vi skapa en våtmark, Holmöns sjöängar, som under den snöfria perioden kan attrahera både häckande och rastande fåglar.

FiV-1-2017-Holmons-Sjoangar-2

2. Den ideella föreningen Holmöns sjöängar

I föreningen Holmöns sjöängar har vi lyssnat på oron för att skapa en fågelsjö. Vi anser dock att vi har hållbara argument för att det är någonting positivt för alla, både fåglar, folk och fä.

Vi fick under 2016 sextiotusen kronor som projekteringsbidrag från Våtmarksfonden. Övrig finansiering, inklusive arrenden, iordningställande, betesdjur och daglig skötsel av Holmöns sjöängar kan möjliggöras av medlemsavgifter, stöd från Länsstyrelsen och Våtmarksfonden.

Här följer några av de frågor som kommit upp under planeringen av projektet.

FiV-1-2017-Holmons-Sjoangar-3

3. Behöver Holmön alls några nya våtmarker?

Det är sant att det ständigt avsnörs havsvikar som småningom blir myrar. Gemensamt för dessa, och i skarp kontrast mot en anlagd fågelsjö, är att de är näringsfattiga, innehåller få växt- och djurarter samt att de är otillgängliga för dagbesökaren på Holmön.

En näringsrik fågelsjö är en fin miljö för häckande fågelarter och en attraktiv uppehållsplats för mängder av rastande vadarfåglar, änder och småfåglar. En fågelsjö är också ett utflyktsmål för boende och besökare. I sommarstiltjen när de flesta turister är på ön, kan vi förvänta oss småfåglar, rastande arktiska vadare, änder med ungar, jagande lärkfalkar och jordugglor över ängarna. Detta innebär definitivt att den biologiska mångfalden på Holmön ökar!

FiV nr 1 2017 om Holmöns sjöängar i högupplöst PDF-format

Vi har tidigare på denna sida efterlyst synpunkterprojektet Holmöns sjöängar. Inget har emellertid kommit in.

Men frågor som diskuteras ”på byn” är t.ex om fågelsjön ger grönt ljus för vindkraft på Holmön. Detta är definitivt en ickefråga i sammanhanget. Den som är det minsta insatt i hur tillstånd för vindkraft beviljas inser naturligtvis detta. För det första är Holmöns sjöängar en ideell förening med enda syfte att gynna den biologiska mångfalden på Holmön och alla är därför välkomna att bli medlemmar oavsett vindkraftspreferenser och något samröre med vindkraftsföretag finns inte.

Men viktigare är att tillstånd till vindkraft aldrig kan ges med hänvisning till så kallade kompensationsåtgärder. Ett vindkraftsprojekt måste alltid godkännas på egna meriter. Den som tvivlar på detta bör kontakta Länsstyrelsen i Västerbotten.

En annan fråga som diskuteras är om en våtmark om 1-5 hektar tar för mycket värdefull jordbruksmark i anspråk som istället borde användas för konventionellt åkerbruk.

Situationen i Sverige just nu är att ett lantbruk om dagen läggs ner på grund av bristande lönsamhet. Några stödåtgärder är inte att räkna med för att just Holmöns åkrar åter skall tas i bruk. Många hektar gammal åkermark på ön växer istället igen. Den nu aktuella marken på södra Söråkern omfattar endast ca 2 ha och är tidigare våtmark och brukas endast för bete.

Därför är det unikt att Holmön nu ändå via anslag från Våtmarksfonden och förhoppningsvis andra instanser kan stödja ortens djurhållare genom driftsbidrag för bete av sjöängarna!

Innan Holmöns sjöängar kan iordningställas krävs naturligtvis tillstånd från markägare samt att projektet prövas av Umeå kommun. Detta innebär en garanti för att allt går rätt till och att alla synpunkter på projektet beaktas.

För Holmöns överlevnad med färjeförbindelse året runt och service är det viktigt att besöksnäringen utvecklas. Holmöns sjöängar kan förhoppningsvis locka fågelentusiaster även tidig vår och sen höst. Detta kommer att gynna till exempel Holmöns Lanthandel, Prästgården Bed & Breakfast och restaurangen Novas Inn som också utlovat anpassade besökspaket!

Statens Naturvårdsverk är inte prövningsmyndighet i detta ärende utan som sagt Umeå kommun. Ändå har en av de ansvariga för det nationella delmålet Myllrande våtmarker, Jenny Lonnstad, haft vänligheten att skumma projektbeskrivningen och säger:

Naturvårdsverket … ser gärna att det anläggs våtmarker på det vis som beskrivs i er folder och önskar er lycka till med ert projekt.

Sven Nordblad och Björn Olsen

Konspirationsteorier och kompensationsåtgärder

Debatten om en våtmark på Holmön går vidare. Ett argument emot våtmarken sägs vara att en våtmark ger möjlighet att bygga vindkraft på Holmön. Stämmer det verkligen att en våtmark som anläggs av en ideell förening kan betraktas som en ”kompensationsåtgärd” som innebär frikort för vindkraft? Det korta svaret är – Nej. Men för att förstå detta måste man känna till de regler och bestämmelser som gäller för en miljöskyddsprövning.

Först en kort påminnelse om varför våtmarker är så viktiga – inte bara för att locka intresserade besökare till Holmön. Av de miljökvalitetsmål som satts upp uppnås de allra flesta inte som till exempel Myllrande våtmarker:

20170320-NV-Miljomal-Myllrande-vatmarker

Regionalt för Västerbotten

Tvådelad miljöskyddsprövning

En miljöskyddsprövning sker i två steg där man först bedömer om en verksamhet alls är förenlig med lagstiftningen. Är den inte det kan en kompensationsåtgärd aldrig ändra på detta:

Ekol-kompensation-NVs-nya-vagledning-13
Att läsa:

Ekologisk kompensation NV:s nya vägledning – sammanfattning
Handbok NV 2016:1 978-91-620-0179-7

Kan det sägas tydligare – en våtmark på Holmön handlar inte om vindkraft utan om att gynna den biologiska mångfalden och göra Holmön ännu attraktivare som besöksmål.

Eller som Jenny Lonnstad på Naturvårdsverket, miljökvalitetsmålsansvarig på nationell nivå för Myllrande våtmarker, bedömer projektet Holmöns Sjöängar:

”Naturvårdsverket … ser gärna att det anläggs våtmarker på det vis som beskrivs i er folder och önskar er lycka till med ert projekt”.

Sven Nordblad

Jägareförbundet om våtmarker

1_varda_och_anlagga_vatmarker

Svenska Jägareförbundet har många intressanta åsikter om nyttan med att anlägga våtmarker vilket beskrivs i en broschyr man givit ut som heter Vårda och anlägga våtmarker med underrubriken Viltvård för ett rikare landskap.

2017-Svensk-Jakt-nr-5
Men även tidningen Svensk Jakt har samma uppfattning om våtmarker:

Historiskt har uppemot en fjärdedel av Sveriges våtmarker dikats ut för att få mer jordbruksmark eller produktivare skogsmark. De arter man vill skapa förbättrade livsmiljöer för är i första hand fåglar, groddjur, fladdermöss och insekter. Efterhand invandrar även grodor, kräldjur och fiskar till våtmarken.

Fåglar är däremot snabbt på plats där nya vattenspeglar öppnar sig.

 
Mot detta kan man ställa faktaresistenta uttalanden som exempel:

20170423-124213-164
Vidare från Svenska Jägareförbundets broschyr:

Genom bete av våtmarken skyddas den från igenväxning. Insjöns strandängar får ofta en zon av klarvatten ut mot vassen i våtmarken. Denna kallas den blå bården. Det är nötboskap som under lågvatten skapar denna zon. Här är vattnet grunt och har ett rikt insektsliv som är fågelungars viktigaste föda under deras första veckor i livet. Vattennivån varierar och på våren är det högt vatten som på sommaren kan sjunka med en halv meter. Under hösten varierar nivån beroende på mängden regn. I den blå bården hittar vi växter som mannagräs, svalting, igelknopp, vattenpilört och brunskära. Där kan vi också se ovanliga arter som skedand, snatterand, svarthakedopping och årta. Vanligare är kricka, gräsand, grågås och kanadagås. Uppe på strandängen trivs tofsvipa, rödbena, enkelbeckasin och ibland storspov. Rastande tranor, sädgäss och sångsvanar är under flyttningen de stora strandängarnas gäster. Så fort hävd eller vattenregimen upphör börjar kaveldun, bladvass och ibland även jättegröe snabbt vandra in. Dessa arter gör att det grunda vattnet, 50 cm eller grundare, växer igen så att gäss, änder och vadare inte når botten. På land sprider sig brunskära, veketåg, älgört och buskar som gråvide.

7_varda_och_anlagga_vatmarker

Läs Svenska Jägareförbundets broschyr!

Frågor och svar om Holmöns Sjöängar

På sidan Holmöns Framtid arbetar vi för olika projekt som vill stödja utvecklingen av Holmön. Ett aktuellt sådant är Holmöns Sjöängar som drivs av en ideell förening. Kring detta projekt har uppstått en infekterad debatt på Fria Vindar där sakfrågorna inte är huvudsaken utan där man hellre driver en ren förtalskampanj, mestadels anonym, som seden där är.

Holmöns Sjöängar är ett försök att öka Holmöns attraktionskraft, för både fåglar och människor. Gruppen som driver projektet är alla frivilliga och har inga som helst ekonomiska egenintressen i att skapa eller driva en fågelsjö. Snarare tvärtom, redan nu en läggs massa timmar på att söka pengar, förhandla med markägare och kontakta myndigheter av olika slag. Denna frivilliga arbetstid kommer att öka dramatisk om våtmarken blir en realitet, både under uppbyggnadsfasen och under driften.

Tyvärr har en grupp markägare och andra personer kopplade till Fria Vindar hittat en ny måltavla efter diskussionerna om vindkraften. Genom lögner, insinuationer och förtal dras idén om fågelsjön i smutsen och de som arbetar med projektet misskrediteras.

En punkt som är återkommande i den alltmer animerade debatten är att våtmarksgruppen körde över markägarna och att de ställdes inför ett fullbordat faktum. Det är en direkt lögn. Vi arbetade ut ett prospekt så att vi kunde presentera ett någorlunda realistiskt alternativ som markägarna fått chans att överväga. Men även om det på flera ställen i prospektet och senare i debatten med all önskvärd tydlighet framgått att om vi inte får några markägare med oss så blir det ingen våtmark, har denna fråga återkommit gång på gång. Orsaken kan vi bara sia om, men sannolikt handlar det om en absolut ovilja att ta till sig information och framförallt förstå den.

Låt oss en gång för alla slå fast att en våtmark inte kommer att anläggas på mark som markägaren inte upplåter. Svårare än så är frågan inte.

Man anger vidare att Söråkern skall fortsätta vara jordbruksmark. Visst skall det vara så, men finessen med en våtmark är att den på ett effektivt sätt kompletterar och ökar näringsvärdet på Söråkern. Genom att ha både får och kor som landskapsvårdare får vi dels en attraktiv mark för djuren och en fågelsjö som blir aktiv och dynamisk. Dessutom behöver området inte röjas då mularnas och klövarnas kraft är stor. För djuren kommer vi också att erbjuda betesbidrag.

Ytterligare en missuppfattning är att en fågelsjö är för evigt. Inget kan vara mer fel. Är det så att vi under den femåriga försöksperioden upptäcker att projektet är omöjligt och får dåligt gehör hos Holmöbor och besökare avslutar vi det genom att ”dra ur proppen” och återställer marken till det skick den var.

Ett annat märkligt inslag i debatten är påståenden om att Holmön Byamäns samfällighetsförening skulle ha tagit på sig uppgiften att anlägga och driva fågelsjön och dessutom bekosta markarrenden. Samfällighetsföreningen redogör här för saken. Att dessutom gå till tings för att hävda detta är omdömeslöst.

En sak vi inte betonat men som mycket väl kan bli en realitet är att om Holmöns Sjöängar genomförs kan vi genom olika fonder, stöd från myndigheter, pengar från besökare med mera få in så pass mycket ekonomiska medel att vi dels kan driva fågelsjön, men även för att finansiera deltidstjänstarbeten. Hur formen för det skall se ut är ännu oklart då Föreningen Holmöns Sjöängar inte kan ta på sig arbetsgivaransvar. Även olika näringsidkare på Holmön som lanthandeln, Novas Inn och vandrarhemmen kommer att dra nytta av en ökad besöksström.

Vi har också inhämtat synpunkter från t.ex Naturvårdsverket om projektet och fått svar från den ansvariga för det nationella miljökvalitetsmålet Myllrande Våtmarker:

Naturvårdsverket (ser) gärna att det anläggs våtmarker på det vis som beskrivs i er folder och önskar er lycka till med ert projekt

Sammanfattningsvis kan Holmöns Sjöängar bli en nödvändig och inspirerande injektion för Holmön. En attraktion som både besökare och bofasta kan samlas kring. I ljuset av det undrar vi vad kritikerna egentligen har för bevekelsegrunder för sin genomgående negativa, för att inte säga hatfyllda, attityd.

Att föra en debatt på Fria Vindar har gång efter annan visat sig meningslöst av skäl som ovan. Vi inbjuder därför till debatt i sak på vår sida och besvarar gärna frågor som skickas via epost. Dock inte anonyma sådana.

Adressen är: holmon.info@gmail.com

Björn Olsen och Sven Nordblad

Sjöängen

agda-sjoangen

Fram för mera mångfald! Fåglar av fler slag.
Dom flög iväg när jordbruket blev vad det är idag.
Men Holmön har dessbättre kor och får som kunde gå
och beta runt det vattenblänk vi hoppas en dag få.

En sjöäng, ja en våtmark – en mindre fågelsjö.
En möjlighet för eldsjälar att skapa en miljö
dit fåglar återvänder och där nya visar sej.
Det skulle kunna bli så bra om inte nån sa nej!

En liten grupp har löpt amok och gått direkt till rätten.
Men missförstånd och smutskastning är knappast bästa sätten.
Detaljer går att lösa, man kan faktiskt resonera
och hålla sej till sanningen – det vill jag poängtera!

Ta tillfället i akt nu och underlätta detta,
klyftiga idéer dom bör man värdesätta.
Betänk hur engagerade ornitologer är
i alla väder, höst och vår – när pippin väl är här!


Agda

Agda 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9

Holmön 1987 – reportage i SVT

1987-SVT-01

På SVT Play kan man nu se ett reportage från Holmön inspelat 1987. Passa på att lyssna innan det tas bort om en månad!

Frågorna är desamma nu som för 30 år sedan. Hur ska Holmön kunna överleva? Då satsade man på fårskötsel, tomat- och laxodling. Samt turism.

– Och ön är i sig själv unik. Jag brukar ibland säga att det mest unika med den här ön, det är det att den vägrar absolut att dö.

1987-SVT-04

Långt ute i norra Kvarken, en landmil ungefär från det västerbottniska fastlandet ligger Holmön – en gång Sveriges minsta kommun – nu en liten del av Umeå storkommun. Som mest bodde här 500 personer. Idag dröjer sig ett hundratal bofasta kvar på själva Holmön – huvudön i ögruppen – hårt utsatt av väder och vind. Ensligt, men ändå strategiskt belägen, och därför tidigt befolkad.

– Ja, det är väl egentligen ingen som vet – för det finns ingen dokumentation om den tidigaste bebyggelsen. Utan den får man uppskatta. Och det finns en gammal tradition som säger att det ska ha varit tre stycken fiskarlappar som kom hit en gång i världen. Traditionen talar också om vissa namn, men det finns ingen dokumentation. Ska man ha en dokumentation på konkreta personer, då får man gå ända fram till Gustav Vasas tid – och hans jordeböcker och hans skattelängder. Där finns Holmön upptagen, och där kan man få reda på namn på bofasta människor, skattelagda personer. Och det är så tidigt som 1539.

1987-SVT-02

Det är alltså fem eller sex hundra år sedan eller mer, som de första människorna bosatte sig här – men redan långt tidigare kom fiskare och säljägare hit för mer säsongsmässig bosättning. Och på Stora Fjäderägg, en annan av öarna i ögruppen, kryper just nu arkeologer från Umeå Universitet och dess centrum för arktisk kulturforskning bland mossa och stenar för att söka igenom några mycket gamla husgrunder.

– Vad håller du på att leta efter här egentligen? Jo, jag letar efter brända ben och kol. Jag hittar lite grand här, det finns mycket små bitar ben just här. Varför letar du just här? Jo, för att det här är en eldstad som finns inne i den här husgrunden som vi står i nu. Det är här man har chans att hitta bevarade ben. Sen så kan vi också hitta kol för att datera. Men det måste vara ganska länge sedan någon eldade i den här eldstaden, det ser ju tämligen igenvuxet ut? Ja, det kan vara vikingatid. 800-tal kanske.

1987-SVT-03

Det finns en mängd så kallade ”tomtningar” – små husgrunder – och just på den här platsen så finns åtminstone 13 stycken. Och dom ligger på olika höjder över havet – går upp till 15-16 meter över havet. Och vi samlar in kol- och benprover för att kol-14 datera dem – och dels avgöra om människorna varit sysselsatta med fångst. Om dom jagat fågel, om dom har fiskat. Och vilka förändringar som man kan följa då genom tiden.

Stora Fjäderägg var tidigare en bemannad fyrplats. Men fyren är sedan länge automatiserad. Och dom gamla fyrvaktarboställena disponeras nu istället av Västerbottens Ornitologiska Förening som startat en egen fågelstation här på ön. Detta för att studera flyttfåglarnas rörelser på dessa nordliga breddgrader.

– Ja, det är en lövsångare. Det är en ungfågel. Det ser man på att den är lite gul. Den var inte stor? Nej, den väger 8-9 gram ungefär. Vad ska du göra med den här nu? Nu ska jag sätta på en ring på honom. Och sedan så ska vi mäta vingen och titta hur mycket fett han har kvar. Sedan väger vi den och sedan släpper vi den.

1987-SVT-06

Vi är åter på Holmön igen. Där den till synes oundvikliga utvecklingen mot en total avfolkning tycks ha brutits – och där flera initiativ tagits för att säkra byns överlevnad. Här finns en fårfarm, och under de allra senaste åren har ytterligare enfamiljsföretag startats. Laxodlingen är ett sådant exempel, och den här tomatodlingen är ett annat.

– Vi kom hit på initiativ från Umeå Kommun. Dom ringde och frågade om vi ville flytta hit och odla tomater. Men du ägnar dig inte bara åt tomatodling? Nej, jag målar på vintern också. Och då målar jag främst akvarell. Men jag gör också textila bilder. Jag målar och trycker på tyg. Vad är det som inspirerar dig att hålla på med konstnärlig verksamhet här ute? Det är naturen och havet. Och sen är det också alla gamla hus som finns härute och gamla redskap också som talar sin historia.

1987-SVT-08.jpg

Framtiden på Holmön, hur ser den ut då?

Jo, förutom får, lax och tomater så är det nog turismen som man får lita till. Holmön är, har någon räknat ut, den plätt i Sverige där solen lyser flest antal timmar per år. Och det är ett trumfkort i kampen om själarna. Men turistnäringen är dåligt utbyggd, och förutom havsbadet med restuarang och stugby, finns här ingenting.

Jo, det vill säga. Här finns Sven Boierth som kom hit som skeppare på Vägverkets färja för några år sedan. Och som sedan jämsides med det jobbet tillsammans med sin fru Annika byggt upp ett litet trafikföretag på ön. Och Sven Boierth är bergfast övertygad om att Holmön ska överleva.

– Jaha, nog kan Holmön överleva. Det tror jag. Hur? Ja, det är satsningen på den här turismen och att få hit fler familjer som kan föras ihop med den.

1987-SVT-10

– Är det turismen som är räddningen för ön? Det är nog antagligen det, om det ska bli något större uppsving här, så är det nog bara turismen som gäller. Småindustri och hantverk? Ja, det är för tjurigt med kommunikationer. Och besvärligt att bo här ute tror jag. Det ska fraktas hit och fraktas härifrån, och det är väder och vind som lägger många hinder i vägen för det. Så det är nog bättre att turisterna kommer hit och upplever det vackra.

(Utskrift av reportaget)

Ringa olägenhet för bygden …

20160421-N201505341TIF-1a

Trafikverket har länge velat dra in underhållet av vägen till och kajen i Gäddbäcks fiskeläge och istället överföra ansvaret och kostnaderna på Holmön Byamäns samfällighetsförening vilket föreningen har överklagat. Föreningen har tillräckliga medel för att i fortsättningen kunna underhålla vägsträckan men däremot inte kajen.

Ärendet har prövats i olika instanser och nu har Regeringen Näringsdepartementet fattat beslut att Trafikverket får rätt att dra in underhållet. Dock ska man utföra en upprustning av anläggningen innan överlämnandet.

Tidigare inlägg med bakgrunden i ärendet

Holmöarnas naturreservat bildades 1980 med höga ambitioner. Det vi nu ser är en nedmontering av dessa. Visserligen kan ett indraget underhåll av Gäddbäcks fiskeläge möjligen beskrivas som en ”ringa olägenhet för bygden” men tillsammans med övrigt eftersatt underhåll inom reservatet blir en trend tydlig, att Holmöarna nu tycks satta på undantag.

Det finns nämligen flera andra projekt som hittills inte fått det stöd de förtjänar. Så t.ex bedömdes kanalen Nordisundet ursprungligen så viktig för turism och samfärdsel att man lät muddra den. Numera håller kanalen på att slamma igen utan att någon agerar.

Så här beskrevs muddringen av Nordisundet i beslut och skötselplan för reservatet:

1980-NR-Skotselplan-3-5

Och vidare:

19801125-NR-Rossgrundet-replipunkt

Det fanns en ”naturhamn” vid Rössgrundet som ansågs som en viktig ”replipunkt” för friluftslivet. Badplatsen vid Öllerskataviken är numera indragen och idag ser hamnen i Rössgrundet ut så här. Observera skylten ”Varning rasrisk”:

20160427-Rossgrundet-bryggan-1

Foto: Thorbjörn Lindberg

Sammantaget innebär det eftersatta underhållet av Gäddbäck, Nordisundet och Rössgrundet att Holmön och Holmöarnas Naturreservat allteftersom blir mindre attraktivt för naturstudier, friluftsliv och turism vilket är till stor olägenhet för bygden …

Sven Nordblad

Fågelsjö ökar Holmöns biologiska mångfald

Degersjon-presentation-1
Uppdaterad 2015-07-28 se kommentarer sist på sidan
Enligt FN är de största hoten mot människors hälsa global uppvärmning, sociala orättvisor, konflikter och förlust av biologisk mångfald. Om vi fokuserar på det sistnämnda visar det sig som allt större monokulturer av grödor, husdjur och människor. Förutom en allmän utarmning av arter innebär förlusten av biologisk mångfald även stora risker för framtida sjukdomsutbrott och epidemier.

Det kan tyckas långsökt att bristen på biologisk mångfald skulle kunna ha något med sjukdomar att göra, men förklaringen är ganska enkel. När vi förlorar djur och växtarter i vår närhet ökar andra arter på de försvunnas bekostnad. Utspädningseffekten på grund av en hög biologisk mångfald försvinner och det innebär att om sjukdomsalstrande mikroorganismer, exempelvis Borrelia eller TBE, föredrar en expanderande djurart kommer mikroorganismen öka i naturen med ett ökat antal sjukdomsfall bland djur och människor.

Vad har då detta med Holmöns framtid att göra? Om vi bortser från vindkraften och vilka synpunkter vi har på den, är nog de flesta överens om att Holmön under de senaste decennierna tappat i biologisk mångfald. Det pågår en kraftig igenväxning som driver ut slättlandets varierade fågel, växt och fjärilsrikedom mot några få arter som kan leva i ett igenväxande landskap.

Som ett exempel; när jag började vara på Holmön i början av 1980 talet fanns det gott om storspov, sånglärkor, svalor och andra arter kopplade till det öppna landskapet. Jag har dessutom som den förste stationschefen för Stora Fjäderäggs fågelstation en djup inblick i fågelfaunan på Holmön. Idag, med endast ett, kanske två par, är storspoven snart utrotad från Holmön. De flesta andra arter kopplade till odlingslandskapet går samma öde till mötes.

Det andra hotet är invasiva arter. Under de senaste veckorna har det debatterats om lupinerna har något att göra i den svenska naturen. Vackra eller inte, så är de invasiva och tränger ut andra växtarter, med följd att exempelvis, fjärilar, humlor och bin får det allt svårare. Det mest märkbara exempel på invasiva arter på Holmön är minken som invaderat på bred front. Idag sker minkföryngringar på många platser med stora effekter på kustfåglar i allmänhet och på tobisgrissla och svärta i synnerhet. De minneskunniga kommer nog ihåg hur stora svärmar tobisgrisslor från Trappskär mötte båtfararen som precis rundat trappen på väg mot östersidan eller Stora Fjäderägg. Det var det närmaste ett fågelberg som Holmön någonsin kunnat komma. Nere på Malgrundet, öster om Holmögadd, fanns bara för något årtionde sedan Skandinaviens största tobisgrisslekoloni. Idag är de borta.

Vad kan vi göra när det gått så långt? Det första är naturligtvis att hålla landskapet öppet. När några åkrar plöjdes i våras skapades en dramatisk kontrast i landskapet och fåglar av allehanda slag flockades. Det visar dels hur små åtgärder dramatiskt kan förändra djurlivet i byn, men det är också ett sorgligt exempel att en plöjd åker under en kort tid är Holmöns i särklass bästa fågellokal.

Det andra är att aktivt utrota minken. Det kan inte göras med fällor. Försöken är alltför många och misslyckandena lika många. Istället bör man göra som gjordes i Upplands skärgårdar. Använd minksökande hund, rök ut dem med lövblås med tillhörande rökaggregat och skjut de minkar som kommer upp. Vi måste arbeta för att Länsstyrelsen ger landstigningstillstånd att jaga på öar som omfattas av fågelskyddet. Å andra sidan har minken i stort sett gjort rent hus där så just nu har fågelskyddsområdena knappast något syfte.

Det tredje vi med enkla medel kan åstadkomma är ett skapa biotoper, exempelvis en fågelsjö, som ökar den biologiska mångfalden. Idag finns bidrag att söka från Länsstyrelsen för delfinansiering. Erfarenheter från södra och Mellansverige visar att en bygds attraktionskraft ökar dramatiskt när en fågelsjö är etablerad. På så sätt kan antalet och spektrum av besökare öka som utnyttjar Holmöns infrastruktur och som dessutom ofta är villiga att donera pengar till en av byn inrättad fågelsjöfond. Dessa medel kan finansiera arrenden, iordningställande och daglig skötsel.

Läs om Myllrande våtmarker på Naturvårdsverkets hemsida

20150721-NV-Myllrande_vatmarker

Fler våtmarker behövs i odlingslandskapet anser Länsstyrelsen i Västerbotten

Sjösänkningar och utdikning har utarmat odlingslandskapet på våtmarker. Genom att återskapa våtmarker kan vi få ökad biologisk mångfald, en rikare kulturmiljö, renare vatten, starkare näringsliv och vackrare landskap.

Läs om den lyckade restaureringen av Hemmesta våtmark

Sjön omges av breda promenadstigar och två fågeltorn med informativa skyltar gör att alla kan njuta av både fisk- och fågelliv. Jo, man ser gäddorna leka uppifrån tornet!

Vi har tidigare på denna sida visat vilka positiva effekter en restaurerad Degersjö kan få. Kritiken från FV har stundom varit hård även mot en restaurerad sjö. Argumenten har varit, ”vi vill inte ha några konstgjorda ankdammar, det finns så många våtmarker på Holmön att det inte behövs några nya”. Förvisso är det sant att det ständigt avsnörs våtmarker som småningom blir myrar. Gemensamt för dessa och i skarp kontrast mot en anlagd fågelsjö, är att de är näringsfattiga, innehåller få växt och djurarter samt är otillgängliga för dagbesökaren. Dessutom kan får och eventuellt framtida kor användas för att hålla en anlagd våtmark öppen, gödsla den och samtidigt dra nytta av näringsrikt bete. Klövarnas och mularnas kraft är stor. Med andra ord ett vinnande koncept för alla parter.
______________

Vi har lyssnat på kritiken och har istället inventerat andra alternativ som inte kommer i konflikt med de som bor nära Degersjön. Vi kommer småningom och om förarbetet lyckas, sammankalla till ett informationsmöte och samla in synpunkter från Holmöbor för att inom en snar framtid skapa en fågelsjö.

En fågelsjö med hög tillgänglighet, handikappanpassade spångar och fågeltorn. Dessutom finns flera ornitologer på Holmön som kan stå för guidade visningar av sjön och dess djurliv. En fågelsjö bidrar till att öka den biologiska mångfalden men sist men inte minst skulle den bidra till att Holmön fortsätter vara en levande bygd. Vindkraft eller inte.

Björn Olsen

Klicka på Read more för kommentarer till inlägget

Read more

Utvecklingsmöjligheter för Holmön

På Nöbble Gård i Småland finns ett jordbruk med ekologisk inriktning. Parallellen med Holmön är tydlig även om Nöbble har större arealer att bruka. Särskilt intressant är att Nöbble tar tillvara de möjligheter för miljövänlig energiproduktion som bland annat vindkraften erbjuder. Att vara motvalls är inte ett koncept som lönar sig i längden!

Nobble-Gard-1
Nöbble gård fakta

Nöbble Gård har också en uppskattad Facebooksida där man beskriver sin verksamhet så här – Nöbble Gård, norr om Kalmar. Ett ekologiskt lantbruk med mjölkkor, energiproduktion och egen tillverkning av rapsolja. Följ oss i vårt dagliga arbete! Här finns många goda tips för Holmön!

LRF (Lantbrukarnas Riks Förbund) har också uppmärksammat exemplet Nöbble som ingår i en skrift kallad Entreprenörerna vilken beskriver sex olika exempel på entreprenörer med stark tro på vindens möjligheter.

I tidigare artiklar på vår sida finns fler exempel på de möjligheter som vindkraften innebär för en bygd genom bygdemedel, markarrenden och arbetstillfällen:

Erfarenheter från Lillhärdal
Vindkraften ger arbeten lokalt
Degersjön – en slättsjö i skärgårdsnatur
Vindkraft, kulturbygd och turism samsas bra på Öland

Turism och vindkraft

En noggrann undersökning från Gotland visar att vindkraften inte påverkar turismen negativt. Se denna bild som visar att hela 99 % inte reagerar mot vindkraft. Och där 22 % tvärtom uppfattar vindkraften som en positiv faktor för ett återbesök:

2013-Gotland-First-time-comers

Många turister vill gärna besöka en vindkraftspark i studiesyfte vilket tvärtom skulle kunna innebära mer turism:

2013-Gotland-Interest-visiting-wind-farm

De pessimister som främst oroar sig för turismen bör lugnas av beskeden från Gotland!

För Holmön beräknas vindkraftsprojektet ge utvecklingsmedel om ca 700.000 kr per år vilket genom olika stöd kan växlas upp till det dubbla vid en självfinansieringsgrad om 50 % vilket är ett normalt krav. Det behövs inte mycket fantasi för att förstå vad detta skulle kunna innebära för Holmöns utveckling!

Sven Nordblad

Tilläggsavtalet

20150415-Folkbladet-vindkraft-s7

Klicka på bilden för större text

I dagarna har Gröna Holmön AB skickat ut ett tilläggsavtal för vindkraftsprojektet på Holmön. Det innehåller främst kompletteringar om bygdemedel och verk med högre effekt. Bygdemedlen ska gå till Holmöns utveckling och är glädjande nog mycket högre än de som normalt erbjuds i avtal om vindkraft.

Folkbladet har publicerat en saklig och informativ artikel om detta i pappersupplagan som vi här återger med tillstånd från tidningen.

Frågan om bygdemedel har vi tidigare tagit upp i en artikel som handlar bl.a om E.ON miljöfond vilken har ett upplägg liknande det för Holmön men med mycket lägre ersättningar. Som jämförelse kommer vindparken på Holmön att innebära årliga utvecklingsmedel på omkring 700.000 kr vid beräknad produktion mot 180.000 kr enligt modellen från E.ON. Utvecklingsmedel som också tillfaller enbart Holmön och inte fördelas över hela Sverige.

Vad detta skulle innebära för Holmöns framtida utveckling är lätt att förstå – som t.ex möjligheter att restaurera en våtmark och fågellokal av unikt slag eller att anlägga en småbåtshamn på östra sidan av Holmön!

Sven Nordblad

Om Naturskyddsföreningens i Umeå samrådssvar

 
Naturskyddsföreningen i Umeå har lämnat ett samrådssvar om vindkraftprojektet på Holmöarna. Argumenten som framförs mot projektet består emellertid mest av de vanligaste felaktigheterna och missuppfattningarna om vindkraft och situationen på Holmöarna.

Dessutom har man uppenbarligen inte förstått vilka områden på Holmöarna som planeras för vindkraft, vilket ensamt diskvalificerar samrådssvaret.
________________

Den Violetta guldvingen

I ett samrådssvar lyfter Naturskyddsföreningen fram den Violetta guldvingen som ett viktigt skäl att inte anlägga vindkraft på Holmön. ”Ett exempel på en skyddsvärd art som riskerar att minska i antal eller försvinna från området vid störning är fjärilen Violett guldvinge (Lycaenahelle), som är starkt hotad i hela Europa. Arten har påträffats
utanför Natura 2000-området.”

Här har antingen Naturskyddsföreningen fått det hela om bakfoten i allmänhet eller duperats av Fria Vindar i synnerhet. Eftersom den främst trivs i blöta översvämningsområden av ängskaraktär är det viktigaste tillhållet för Violetta guldvingen på Holmön Degersjön.

”Violett guldvinge finns på blomrik ogödslad slåttermark, i skogsgläntor, på kalkrik mark i fjällen och på andra platser där dess värdväxt växer.” Vare sig till exempel Klafsänget eller Fanasjöarna med sin karga karaktär är optimala miljöer för arten. Vad de och Fria Vindar ”glömmer” att tala om är att den Violetta guldvingen är starkt hotad på Holmön på grund av att Degersjön och andra slåttermarker i snabb takt växer igen.

En restaurering av Degersjön skulle, trots vad Fria Vindar anser, vara en av de viktigaste åtgärderna för att få behålla arten på Holmön. Naturvårdsverket finansierar ett åtgärdsprogram under perioden 2013-2017 för att stärka artens fortlevnad.

Åtgärdsprogrammet väntas även gynna andra hotade arter som också är knutna till öppna marker. Bland dessa arter kan nämnas bland annat storspov, buskskvätta, och sånglärka. Kort sagt har den Violetta guldvingen inte ett dyft att göra med vindkraftsetablering på Holmön. Som vanligt helgar alla medel ändamålet för Fria Vindar. Allt från direkta lögner till att skapa en sanning som har mycket lite med verkligheten att göra. Det är tråkigt om Naturskyddsföreningen i Umeå inte genomskådar detta.

Läs mer om restaurering av Degersjön och hur Fria Vindar motarbetar projektet

Fågellivet på Holmöarna

För generella synpunkter vad gäller Holmöns fåglar hänvisar vi till våra kommentarer till Sveriges Ornitologiska Förenings samrådssvar om vindbruk på Holmöarna.

Om Sveriges Ornitologiska Förenings samrådssvar

Tryck Read more för fortsättning …

Read more

Vindkraft och vägarna

Att bygga vindkraft på Holmöarna innebär att vägar måste anläggas för installation och underhåll av vindkraftverken. Somliga kallar dessa vägar grova och menar att de innebär skövling medan andra inte håller med och också ser fördelar för turism, jakt, fiske, skogsbruk, bär- och svampplockning.

Var kommer vägarna att gå? De kommer att bli färre eftersom antalet projektområden efter samråd minskades från tre till två. Det västliga området är inte längre aktuellt utan det är det östra och södra området som det nu planeras för och som också är utsedda till riksintresse för vindbruk av Energimyndigheten efter samråd bl.a med Länsstyrelsen i Västerbotten. Se denna karta:

2013-EM-Holmon-Vindbruksomr-1

Vägdragningen enligt det tidigare samrådsförslaget upprättat av Slitevind daterat 2013-12-20 gäller i huvudsak så vitt vi vet och vindkraftverkens slutliga placering kommer att fastställas i samråd med prövningsmyndigheten. Vägarna anläggs med största hänsyn tagen till känsliga områden, se färgmarkeringarna i kartan, som myr- och våtmarker, nyckelbiotoper etc:

20131220-Holmoarna-karta-verksplaceringar

En stor fördel med att utesluta det västliga området är att alla verk nu hamnar öster om byn vilket minskar skuggbildning och ljud eftersom västliga och sydliga vindar inte driver ljud in över byn och östliga vindar är mindre vanliga. Vindrosen från SMHI för Holmögadd visar vindarna under januari och juli månad. Eftersom Holmöarna skuggar Holmögadd från norr kommer de nordliga vindarna att vara något kraftigare och de sydliga något svagare än diagrammen visar:

SMHI-Holmogadd-vindros-januari-juli

Vägbredder

Minsta vägbredd för transport och underhåll av de planerade verken Gamesa 5.0 MW är 4,5 meter. Verken är sektionerade på så sätt att de kan transporteras med samma utrustning och krav på vägarna som för mindre verk Gamesa 2.0 MW.

De nya vägarna skall anpassas väl i naturen utan höga vägbankar. Vid prövningen jämnställs de närmast med normalt förekommande skogsbilvägar.

För den nya sträckningen på östra Holmön kan man välja samma vägbredd 4,5 meter och anlägga mötesplatser för i första hand timmerbilar och skotare. Eller bredda vägen till 5,5 meter.

Vad innebär detta?

Här en bild av Ängesövägen alldeles efter bron:

20140716-Angesovagen-0109

Är detta en väg med tillräcklig bredd? Svar ja. Vägens bärighet kan behöva förstärkas, någon kurva rätas ut men den har i princip tillräcklig kapacitet. Kan den kallas grov? Kan detta kallas skövling?

Nästa väg på listan är Holmövägen norr om Salteriet:

20140716-Holmovagen-0102

Är detta en väg med tillräcklig bredd? Svar ja. Vägens bärighet kan behöva förstärkas, någon kurva rätas ut men den har i princip tillräcklig kapacitet. Kan den kallas grov? Kan detta kallas skövling?

Arealer

I samrådsförslaget anges att ytor för vägar, uppställningsplatser och elnät omfattar 25 ha. Den totala skogsarealen som påverkas är 40 ha. Detta innebär att 15 ha åtgår för korridorer t.ex i vägkurvor. Holmön och Ängesön omfattar vardera ca 2.400 ha. Genom att antalet områden för vindbruk minskats från tre till två kommer ytorna rimligen att bli mindre.

Som jämförelse har Norra Skogsägarna lämnat uppgift på ungefärlig omfattning av de skogsytor som berörs av skogsbruksåtgärder på Holmöarna. Avverkning och gallring sker inte varje år då produktionen är för liten. Vid senaste uttag slutavverkades ca 30 ha (4.700 m3fub) och 45 ha gallrades (1.800 m3fub) vilket motsvarar ungefär 2 års tillväxt. Under vindkraftsparken hela livslängd på ca 30 år kommer alltså 450 ha skog att slutavverkas.

Den skogsareal om ca 40 ha som åtgår för projektet beräknas binda 280 ton CO2/år. Vindkraftsparkens produktion ersätter 180.000 ton CO2/år jämfört med elproduktion med naturgas. Vinsten uppgår alltså till 179.720 ton CO2/år.

Sett i relation till de ytor som berörs av normalt skogsbruk på Holmöarna är de arealer som åtgår för vindkraftsprojektet mycket små. Detta kan inte kallas skövling.

Skogsbruk

Vindkraftsparken planeras inom det som idag kallas områden för produktivt skogsbruk. Inte inom Naturreservatet eller Natura 2000 områden. Detta innebär att en mängd skogsbruksåtgärder normalt utförs som markberedning, plantering, stödplantering, gödsling, gallring och till sist slutavverkning.

Den ökade tillgängligheten innebär ett rationellare skogsbruk med avsevärt mycket mindre körskador i markerna. Som exempel hinner en skotare som samlar ihop avverkat timmer göra 8 varv på fastlandet mot endast 3 varv på Holmöarna beroende på de sämre vägförhållandena.

Skogsdiken som idag är igenkörda av skogsmaskiner kommer också att restaureras när våtmarks- och bäckpassager samanlagt ca nio stycken anläggs. Jämför kartbilden ovan. För våt- och myrmarker innebär detta snarare ett bättre skydd än idag.

Jakt, bär- och svampplockning

Jakt inom området kommer att kunna bedrivas som tidigare. Inga inhängnader eller liknande kommer att behövas. Åter är den ökade tillgängligheten till fördel t.ex när det gäller hemtransport av fällda djur.

Elgportraet_han_Alces_alces

Men hur kommer själva jakten att påverkas? Ibland hörs oro i denna fråga. Ett axplock kommentarer från jaktbloggar antyder dock att jakten inte försämras. Det här materialet av Leif Häggstrom ingår i ett projekt i Vindval i samarbete mellan Energimyndigheten och Naturvårdsverket: [ 1 ] [ 2 ] [ 3 ]

Att få bättre tillgång till Holmöns och Ängesöns rika bär- och svampmarker har varit ett starkt önskemål från Holmöborna. De nya vägarna kommer att underlätta detta.

Turism och friluftsliv

Den ökade åtkomligheten till Holmöns östliga och Ängesöns norra delar som de nya vägarna innebär är en stor fördel för turism och friluftsliv. Enbart möjligheten att kunna ta sig runt i en slinga på öarna istället för att som idag cykla tur och retur samma väg skall inte underskattas. Eller möjligheten för rörelsehindrade att se mer av Holmöarnas natur. Och det finns många vackra platser väl värda att besöka längs de nya vägarna. Vid Svärtesbredden på östra Holmön planeras en mindre väg ner mot havet. En turistsatsning här med brygga och kanotuthyrning skulle vara ett fint utflyktsmål.

Men denna väg tjänar också ett annat och kanhända viktigare syfte. I takt med att Gäddbäck och kanalen mellan Holmön och Ängesön alltmer grundas upp behövs på sikt möjlighet till en småbåtshamn så att man fortfarande på ett enkelt vis kan nå de östra delarna av öarna för fiske och friluftsliv. Utformningen av denna måste ske i samråd med Länsstyrelsen eftersom området ligger inom Natura 2000 området.

Vägarna ovan fotograferades den 16 juli 2014 mitt på dagen. Avsikten var inte att fånga dem utan turister men eftersom inga var synliga under de timmar fotograferingen skedde blev det ändå så.

Från Öland och Gotland finns också erfarenheter som visar att turismen inte missgynnas av vindkraften. Snarare finns möjligheter att anordna särskild vindkraftsturism som lockar besökare runt om i landet.

Läs mer om turism och vindkraft på Öland och Gotland.

Frågeställningar

Vägarna planeras även över marker där markägarna inte tecknat avtal med Slitevind. Överenskommelser måste träffas med dessa i de fall de inte accepterar vägsträckningen. Våtmarker är särskilt känsliga för ingrepp och vägar med passager i dessa områden måste bevakas noga, vilket naturligtvis också görs av prövningsmyndigheten. Vägarna måste också ha lämplig, ej för grov ytbeläggning som passar för cykel.

Påståendet om att vindkraftsparken innebär skövling och grova vägar kan vi nu avfärda en gång för alla.

Men även om det så här långt ser positivt ut vad gäller vägarna är det viktigt, särskilt vid kommande samrådsförhandlingar när reviderade förslag presenteras, att fortsatt noga bevaka Holmöns intressen i denna fråga!

Sven Nordblad
Björn Olsén

Vindkraft, kulturbygd och turism samsas bra på Öland

Öland och Holmön är öar som på många vis liknar varandra. Jordbruk och fiske är traditionella näringar men också turism. De är också gamla kulturbygder och södra Öland är upptaget på UNESCOS:s världsarvslista.

Ur världsarvskommitténs motivering:

”Dagens landskap på Södra Öland är präglat av sin långa kulturhistoria samt av de geologiska och topografiska förhållandena. Södra Ölands odlingslandskap är ett enastående exempel på hur människan nyttjar öns mångformiga landskap på bästa möjliga sätt.”

Södra Öland är också klassat som ett Ramsarområde med sjömarker som är en av norra Europas viktigaste rastlokaler för bl a arktiska vadare och gäss och är häckplats för ett stort antal sjöfåglar och vadare som är beroende av kontinuerligt hävdade miljöer.

Likheterna med Holmöarna är stora – kulturhistoria, stora naturvärden och fåglar. Den stora skillnaden är förstås att Öland i nutid är ett öppet landskap (Alvaret) och att historien sträcker sig flera tusen år tillbaka jämfört med flera hundra år på Holmöarna.

Det byggs också mycket vindkraft på västra sidan av Öland och i Mörbylånga kommun finns idag inte mindre än 36 st verk. Några av dem syns på denna bild tagen från Ottenby gravfält:

Vindkraftverk-fran-Ottenby-gravfalt

Hur påverkar all vindkraft turismen i området? Jag kontaktade Sten Persson vid Degerhamns Ställplats & Hamn som är en modern campingplats med 4.000 gästnätter per år belägen vid Kalmarsund. Det som är lite speciellt är att 4 st vindkraftverk finns alldeles i närheten. Det närmaste mindre än 100 meter ifrån.

Degerhamn-camping-1

Sten berättade: ”Folk som kommer hit blir alltid förvånade över att verken inte hörs och vi får aldrig några klagomål på dem. När vindkraften diskuteras här på Öland är det mestadels sommarölänningarna som har synpunkter emot. Inte vi bofasta. Mitt förslag är att bara de som är mantalsskrivna här borde få bestämma om vad som ska byggas.”

Man kan tillägga att både Mörbylånga Kommun och Länsstyrelsen i Kalmar är positiva till fortsatt utbyggnad av vindkraften på Öland. Även Öland behöver nämligen utveckling och inte avveckling.

Kan Ölänningarna bygga vindkraft kan Holmöborna!

Men även på Gotland samsas vindkraft och turism mycket bra visar en undersökning genomförd 2013. Läs här sammanfattningen och undersökningen!

Sven Nordblad